Sunday, May 01, 2005

visste vi
att vi gick
mot slutet

att vi hade
slutit oss
mot all form
av kommunikation

bildat en cirkel
runt en torr vedhög
och ett barn
vars ögonfransar
piskade upp alla
dom frågor
som legat orörda
sedan träd
lagt skugga över
den mark vi
tilldelats
och sedan förnekat

stod det utom allt
tvivel att man uppfattat
oss som utvalda
att rulla ut den
matta man sytt av
våra fienders skinn
beträda den varsamt
och kupa händerna
runt dom glasfåglar
som samlats för
att tonsätta våra böner
memorera dom

det spelar ingen roll
att vi haft förtroende
det lämnas inget kvar
att ramas in och
hängas på väggarna

utom jorden
fuktig över dom
ansikten som valts
ut att begravas
under tyst överinseende
av den himmel
dom förtjänat

ingen sjöng där då
ingen sjunger här
nu

precis som det
bestämts

0 Comments:

Post a Comment

<< Home