Saturday, October 23, 2004

Han stöpte och formade drömmar med kvicksilver; man betalade honom en kopparslant och viskade ens fantasier i hans öra, och sedan började han jobba. Oftast var det små drömmar; han behövde inte mer än några centiliter kvicksilver, och ett par timmar, och sedan hade han resultatet, fragilt och tunt som ett andetag, men färdigt att användas. Slutprodukterna förvarade han i små träaskar, med mottagarens namn inbränt i locket. En dag stängde han sin lilla butik; ingen visste varför. Dagarna gick, och det förblev stängt. Oroade kunder vankade av och an utanför hans fönster. Så fick en ung flicka för sig att ställa sig på en sockerlåda och titta in genom fönstret. Han satt vid sitt arbetsbord, och trots avståndet, och det faktum att han bara hade en liten lampa tänd, kunde hon tydligt se den lilla asken som stod på bordet, och tårarna som hade samlats i urgröpningen av hans namn.

0 Comments:

Post a Comment

<< Home