Saturday, October 23, 2004

Barnen har blanka knivar i händerna. De har långa smala huvuden. Lakanen byter man varje dag, för han svettas ordentligt. Barnen byter lakanen. När de gör de lägger de knivbladen i linje med hans ryggrad. Skuggorna avlöser varandra och vandrar uppför sina egna reflektioner i stålet. Deras fingrar är blodstinna. Han gråter när de rör honom, men de ser inte för han har alltid ögonen slutna när de är i rummet. När de gått andas han i hårda korta stötar och lyckas nätt och jämnt trycka på larmknappen. Sköterskan med de mjölkiga ögonvitorna lägger små torra lila tabletter på hans tunga och ger honom bittert vatten att svälja med. Ett av barnen lämnar alltid kvar sin kniv; som ett löfte om mer, ett löfte om förlösning. Samlingen under hans säng börjar anta groteska proportioner. Han funderar på att erbjuda sköterskan kallt stål i utbyte mot mer piller. Han är säker på att barnen skulle samtycka.

0 Comments:

Post a Comment

<< Home